Tre Kronor till COP 15

Tack för denna gång!

2009-12-22T20:06:00.000+01:00

Nu är det dags att gå. Om en timme går mitt tåg tillbaka till bästkusten (!) och sen bussen vidare ut till Tjörn. Där ska jag fira jul och ha det mysigt med familj och vänner. Men samtidigt är det just det jag lämnar här, familj och vänner. När man har varit ihop så länge och så tätt som vi har varit i nu så är det svårt att betrakta er alla som något annat. Jag tänkte inte bli sentimental, det har Emma och Cissi redan varit. Men jag vill i alla fall tacka alla en sista gång. Jag är väldigt glad för att jag har kommit hit och fått lära känna er alla. Det har varit en jätterolig resa med många skratt och upptåg. Kilona på vågen må ha blivit fler efter denna tiden, men samtidigt har ryggsäcken med ångest blivit betydligt lättare. Så det går på ett ut!

Jag är också jätteglad över den fina seglingen jag har varit med om här. Det är kul när man är på en båt där folket verkligen vill segla, där man trimmar och anstränger sig. Inte bara hänger upp trasorna och sen låter dem hänga där. Tack för det också!

Ha en bra jul nu allihop så ses vi en annan gång! Som den gamla skådespelaren George Sanders så fint har uttryckt det "Ett farväl är nödvändigt innan vi kan mötas igen, och mötas igen, efter en stund eller en livstid är speciellt för dem som är vänner".
Kram

Amanda

Äntligen hemma!

2009-12-22T16:35:00.000+01:00

Efter några coola dygn till sjöss kom Tre Kronor af Stockholm äntligen hem till Kastellholmen där en liten mottagningskommité mötte upp.

Efter förtöjningen höll vår vd Göran ett välkomstal för den något trötta och slitna, men mycket nöjda besättningen. Vårt uppdrag har stärkt varumärket och våra samarbetspartners är mycket nöjda!

Göran passade också på att tacka av vår skickliga och omtyckta skeppstimmerman Lena Orring som lagt 9 år av sitt yrkesliv på att bygga briggen och senast bland annat ett antal fina elementskydd till Kolskjulet.

Nu var det änligen dags för lucköppning!

Medan jag som bäst stod och funderade över exponeringskompensation och andra kamerainställningar ropade Lina mitt namn. Per, du får öppna luckan! Jag blev totalt konfys. Ojdå... På resan ner hade vi ju en rebus knuten till luckan. vad är detta? 21-24, kan det vara antalet naglar till fockmasten? Nej för 17 det var ju vad som doldes bakom...

Tobbe hade hintat Sture om att han längtade efter ost. Och ost blev det, ett helt bord med ost.

Nu får fartyg och besättning välkommen vila till avrustningen börjar efter nyår. Då blir det mer coolt jobb med att få in seglen på vinden, ta hand om löpande riggen och täcka fartyget. Många villiga händer behövs!

God Jul och Gott Nytt År!

önskar jungman Per

Ett glittrande mörker

2009-12-21T01:49:00.000+01:00

Stjärnor glittrar på himlen, marelden glimmar i vattnet och snön lyser vit på däck. Det låter som en saga - och stundtals är jag benägen att hålla med. Innan vi lämnade Köpenhamn målades det upp något slags skräckscenario kring den här resan. Jag såg då framför mig ett liv i ständig kyla, mörker och en sjögång utan dess like, så alla bokstavligt talat skulle ligga däckade största delen av dygnet. Lika bra att förvänta sig det värsta. Visst, vi tar oss fram över Östersjön med 18h utan solljus per dygn. Det lilla ljussken som kommer ut från däckshuset täcks snabbt igen av stormluckor. Men efter en stund, då ögonen vant sig, tar sagan vid och nya ljuskällor upptäcks hela tiden. Det här är en upplevelse att minnas - och då som någonting otroligt vackert.

Nu har jag gått vakt i fyra timmar. Hans-Gunnar har berättat för mig om (nästan) varenda stjärnbild och Tobbe och Allan har i sin tur dragit sjöfartsteori med avslutande geografilektion. Som final end byggde vi en snölykta på kajutataket åt nästkommande yrvakna vakt. (bild på lyktan kommer när jag och internetuppkoppingen blir lite bättre kompisar...)

Kvällen har varit lyckad, trots bristen på uppsatta segel. Nu är god tid att sova inför nästa pass klockan åtta. God natt och god vakt. /Cissi

Briggens levande julkalender- lucka 20

2009-12-20T17:16:00.000+01:00

Tjugonde december. Fjärde advent. Fyra dagar innan julafton. Vad man än väljer att kalla denna dagen så vittnar namnet om den nära förestående julen. Därför tyckte vi tjejer att det var dags att ta tag i det här med julstämningen ombord. Sen julfantasterna Lina och Emma gav sig av har det juligaste vi har kunnat åstadkomma varit lite julmust och pepparkakor emellanåt. Men idag var det vårt uppdrag att sprida julen på båten!

Dagens lucka hade vi i anslutning till vaktavlösningen klockan fyra, då tolv-fyra vakten var lagom djupfrysta. Vi hade bakat mjuk pepparkaka och värmt glögg. Dessutom tände vi adventsljusstaken som vi, sjungandes Gläns över sjö och strand trestämmigt, bar bak till aktern ihop med fikat. Eftersom solen går ner någon gång runt halv fyra var det redan mörkt när luckan utfördes. Detta gjorde det hela ännu mer stämningsfullt. Sedan stod vi alla där tätt ihop och drack glögg och mös och kände att bättre julkänsla än så här kan man nog inte få. Snön som yr, kylan som biter i kinderna, omgiven av vänner. Samtidigt slipper man all julstress som landlivet medför. Nä, vi är nog ganska nöjda med livet och julstämningen så som den är här ombord!

Adventsljusstaken placerad på däck

Maja häller upp glögg

David, Anton och Robin njuter av den varma glöggen i kylan

Hoppas allt är bra därhemma! För oss går det bra, vi tar oss fram med ca sex knop mot Stockholm. Förhoppningsvis är vi framme någon gång under morgondagen.

Glad fjärde advent!

/ Amanda

Brr...

2009-12-19T13:34:00.000+01:00

Hur trevligt är det inte, just då när man satt seglen, trimmat in dem för vind och städat däcket. Tamparna hänger i sina kvajlar och vinden trycker för fullt i seglen och livet känns sådär bra som det bara blir just då.

Och likt Tomten börjar man grubbla över underlig gåta. Är det verkligen helt okej att tycka om att segla i December?

Idag är det den 19 december. Två dagar innan vintersolståndet, således trevar vi 18h i mörker. Ett ihållande yvigt snöfall bäddar in allt ombord och gör livet surt för rorsman och utkik. Temperaturen har så sakteliga krupit ner mot sina modiga -5°C, och en bitande sydost skär in enda till märgen. Men vad gör det?

Så svaret på frågan är ja, det är helt klart okej. Även om man gärna framställer det som ren och skär plåga, så tycker vi nog alla att det är lite roligt, och jäkligt häftigt. Coolare segling än det här blir det inte..

God Jul önskar, sistaste-siste-styrman Stenros.

Briggens levande julkalender- lucka 19

2009-12-19T12:15:00.000+01:00

Den nittonde luckan i Briggens levande julkalender höll Janne och Björn i. Eftersom vi seglar nu och det alltid är någon på vakt fick vi köra luckan i anslutning till middagen, då alla är vakna.

Luckan började som vanligt med lappen, som denna gången sade oss att vi skulle ut på skattjakt.

En febril aktivitet utbröt när alla ville vara först att hitta luckan där skatten var gömd. Men efter en kvarts resultatlöst letande började tålamodet tryta på dem som var klädda för att vara på däck. Svetten lackade och det hördes allt fler irriterade röster. Tillslut fick Janne och Björn komma med en ledtråd som lydde "Luckan är vertikal." Då kunde vi utesluta alla durkluckor. Tillslut hörde man Majas förtjusta utrop ifrån tvättrummet. Där mellan handdukarna hade hon hittat skatten! En ask djungeldjur i choklad. Nöjda med dagens lucka fick alla sedan ett djur att smaska på. Själv valde jag en flodhäst.
Här kommer lite bilder:

Maja letar under durkarna efter skatten

Men hittade den tillslut mellan handdukarna i tvättrummet

Skatten!

Nöjd Maja med djungeldjuren!

Det var allt från dagens lucka! Vi hörs imorgon!

/Amanda

Briggens levande julkalender- lucka 18

2009-12-18T21:55:00.001+01:00

Hej!

Förlåt för att jag ligger lite efter med bloggandet. Börjar förstå varför Emma klagade lite över det mot slutet! Det tar en massa tid som man inte alltid har. Men nu kommer i alla fall LUCKA NUMMER 18!!!

Det var jättespännande igår när vi efter middagen skulle få dagens lucka. Robin och Hans-Gunnar skulle hålla i den och de hade försvunnit iväg redan efter lunch och kom inte hem förrän vid sex! Allt för att förbereda luckan. Därav kan ni förstå att förväntningarna var skyhöga!

Luckan började med en presentation av den expedition som Robin och Hans-Gunnar hade gjort under dagen. Syftet med expeditionen var att ta reda på Falsterbos historia. Presentationen var mycket pedagogisk och tog upp hela händelseförloppet från 1300-talet då pesten bröt ut i Europa och hur Bo och hans fru Mona hade tagit sig i en båt från den danska ön Falster till Skåne för att slippa smittan. Bo från Falster blev kallad FalsterBo och fick till slut ge namn åt hela trakten där han bodde. Robin och Hans-Gunnar berättade sedan om Falsismen som var en ideologi som blommade här under andra världskriget och visade bilder på tångvallarna som byggdes kring stränderna för att skydda samhället. Presentationen var ganska lång, mycket intressant, men man ska nog passa sig för att tro för mycket på vad de sa. Historien var nog skarvad lite här och var.

Sist i presentationen konstaterade de att vi nu befann oss i de lägsta och varmaste delarna av Sverige. Därför tyckte de att vi skulle ta oss till de lägsta och varmaste delarna av båten också. "Maskin!" utropade vi i kör och sprang iväg. Där möttes vi av det här:

"Där finns en maskin, möjligen en båtsman, kanske Cissi i kabelstegarna men inte så mycket mer. Fartyget försöker ta sig tillbaka till Sveriges centrum där allt började. Ni borde ta er tillbaka till fartygets centrum, där det här började. // Lucka 18 eller vad det nu är för datum"

Lite trumpna och i samlad tropp tog vi oss alltså tillbaka till salongen där en äkta skånsk specialitet väntade på oss. En spettekaka!!!

Sedan satt vi tillsammans och knaprade spettekaka och konstaterade att det inte var så särskilt gott. Det slapp till och med ur Allan ett "Stackars skåningar!" Men det var en rolig lucka i alla fall och nu är vi alla experter på Skånes kultur och historia!
/Amanda

Briggens levande julkalender- lucka 17

2009-12-18T01:29:00.001+01:00

Dagens lucka höll jag och Maja i. Egentligen hade vi tänkt att hinna med att göra den innan Lina åkte hem eftersom hon är den största tävlingsmänniskan av oss alla. Men hon får väl nöja sig med att läsa om hur rolig luckan blev här på bloggen. Dagens lucka var nämligen en femkamp! Vi delade in besättningen i tre lag, med fyra personer i varje. Sedan fick varje person ställa upp i varsin gren och en gren var hela laget med.

De olika grenarna var:

Ordet, att under tre minuter formulera så många nya ord som möjligt av bokstäverna i Övermärsfall. Hans-Gunnar från lag ett vann stort med trettio ord!

Ägget, att utan att använda händerna äta upp fyra Kinderägg och sedan bygga ihop leksakerna (med händerna såklart!). Denna gren vann Robin, även han från lag ett.

Fenomenet, detta var en charader som jag och Maja gjorde. Fenomenet som vi gestaltade var en tsunamivåg. Det var Tobbe från lag ett som kläckte den.

Stekpannan, att hålla en stekpanna rakt ut från kroppen så länge man klarade. Det var Tobbe från lag ett som vann även denna gren.

Tungan, att knyta fast en sytråd med en godisbjörn i ena änden runt tungan och sedan snurra upp tråden runt tungan så fort som möjligt och äta upp björnen. Denna gren vann Oskar från lag två.

Här kommer lite bilder från dagens lucka:

Dagens lucka

Anton laddar för äggätning

Leo spottar ut leksaken

Min och Majas eminenta charader

Tobbe är superkoncentrerad på att lyfta stekpannan

Janne knyter sytråd runt tungan

En stenhård kamp om att få in björnen i munnen först

Oskar jobbar stenhårt på att få in björnen i munnen

Vinnare av femkampen i lucka 17 blev som ni kanske har förstått lag ett! Grattis! Deras pris blev Johns godisbjörnar som vi lånade igår och "glömde" lämna tillbaka. Jag köper nya björnar till dig en annan dag John!

Det var allt för dagens lucka, undrar vem det är som står för luckan imorgon?

/Amanda

Som om ni nånsin skulle förstå hur mycket ni har gjort för mig.

2009-12-18T00:13:00.009+01:00

Hej, jag tänkte göra en Cissi och vara lite sentimental ett tag.

Att vara på briggen är något av det finaste som finns. Jag har många gånger tänkt "tänk om..." vad gäller att jag ens hamnade på briggen. Tänk om jag aldrig kommit dit. Det var bara av en ren slump, ett bananskal jag gled in på genom min gymnasieskola, utan några som helst förväntningar. Jag hade aldrig förr seglat i mitt liv och skulle heller aldrig satt min fot på briggen igen då jag led av konstant sjösjuka (jag var nästintill apatisk) första gången vi gav oss ut på vattnet, om det inte vore för besättningen. Fina, härliga, glada, välkomnande och oerhört godhjärtade människor. De var anledningen att jag kom tillbaka, och så småningom förstod jag också hur roligt och häftigt det är att segla.

Det slog mig igårkväll. Sista kvällen innan jag skulle flyga hem. Vi satt tätt intill varandra runt ett bord i salongen, drack glögg och öl och pratade om allt mellan himmel och jord. Eller jag satt mest tyst och iakttog alla en i taget och undrade lite om någon märkte något. Och jag tänkte. Jag tänkte på hur himla glad och tacksam jag ska vara för att få vara en del i en så vacker och perfekt sammansättning av människor. Hur lyckligt lottad jag är som får ha de här individerna i mitt liv. Och jag tänkte hur otroligt det är att så många väldigt fina personer finns på ett och samma ställe. Vad är egentligen oddsen att de bästa hamnar dit jag kommer? Man brukar säga att "även solen har sina fläckar," men just nu kan jag verkligen inte hitta en enda fläck på de här personerna. Det skulle väl i så fall vara att jag blir så ledsen varje gång jag måste lämna bara för att de är för bra, men detta kan ändå bara vändas till något positivt.
Omgiven av en unik skara människor som denna gör att man vågar vara sig själv till hundratio procent. Det är så skönt att kunna gå runt osminkad och inte behöva bry sig om att ständigt vara piffad, med risk för att låta för personlig. Men det är faktiskt sant med tanke på all utseendefixering vi lever i i dagens samhälle. Man mår bra som man är. Man är omtyckt för precis den man är, och som Cissi skrev, vet man att man alltid har någon att prata med om man behöver det. Det finns alltid någon där som helhjärtat ställer upp om det skulle vara något. En för alla, alla för en. Kanske har det något att göra med seglarandan; att man utför ett arbete tillsammans, att alla behövs. Å andra sidan har jag lite svårt att tro att det skulle vara det som gör det egentligen, utan att det snarare handlar om hur äkta allas insidor är. Att alla lever i vetskapen om hur viktigt det är att känna sig behövd, att känna sig värdefull. För det gör man verkligen.

Under den tiden jag fått vara delaktig i livet ombord har jag varit med om många tårar, men betydligt fler skratt. Vi skrattar hela tiden. Skämtar. Skrattar. Och skämtar. Alla har samma humor och skrattar åt samma saker, men vi vet också var varandras gränser går. Jag skulle säkert kunna räkna på ena handens fingrar de kvällar jag inte gått och lagt mig med ont i magen av skratt. Och de dagar då minnesarkivet inte utökats på både längden och bredden finns inte. Vi har så roligt tillsammans och jag trivs så mycket i det här sällskapet att jag inte kan sätta ord nog på det. Man måste nog uppleva det själv för att någonsin kunna förstå.

Jag blir tårögd när jag tänker på att jag av alla människor här i världen har turen att få ha just dessa i mitt liv.
Det här skulle kunna bli en bok om jag ville, för det finns så mycket fint att säga. Så många roliga och urstökiga minnen att ta upp. Men de får stanna i mitt lilla hjärta för nu. Jag tror det räcker här. Min poäng har nog framgått.

Fina, fina, fina ni. Jag tycker så mycket om er.
Och jag saknar er redan (är ni förvånade?)
Ville bara säga det.

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 16

2009-12-17T23:23:00.002+01:00

Lucka nummer 16 var det kapten Allan som höll i. Han valde att gå tillbaka lite i tiden och låta sig inspireras av lucka 1 ("Gissa maten") där Lina och jag klädde ut oss till pölse och döpte därför sin lucka till "Gissa gubben."

När vi öppnade dörren till kajutan och steg in var det våra ögon möttes av verkligen inte vad vi förväntat oss. Där hängde Allan i en klättersele från taket och lekte pepparkaksgubbe. Eller skepparkaksgubbe kanske? Det första han säger är "jag har ju hängt här skitlänge." Tydligen hade han ropat ut i högtalarna att vi kunde komma, men då hade de inte fungerat så ingen hade hört trots att han gjort det två gånger. Vi förstod att vi skulle komma först när Allan satte igång brandlarmet.

Sen blev vi bjudna på åländskt svartbröd och ost. Mumma!

Tack kapten.

/Emma

Sista kvällen i Köpenhamn och en kärleksförklaring till alla ombord

2009-12-16T20:38:00.000+01:00

Det har som sagt varit dåligt med bloggandet de senaste dagarna. Anledningen är nog att det varit fullt upp hela tiden och allas tankar har varit spridda tusen helt andra håll. Enligt de flesta som besökt fartyget under dessa dagar, har vistelsen endast varit positiv för företaget Briggen Tre Kronor. Därför vill jag börja med att tacka alla de människor som gjort detta möjligt.

Min stora kärlek vill jag ändå rikta till alla er som jobbar ombord. Den kommentar jag (som varit ombord sen vi lämnade Stockholm den 23/11) fått höra mest är hur underbar stämning vi har mellan alla i besättningen. Det är nog sant. Ni gör att alla de gäster som kommit hit har lämnat fartyget med en positiv känsla. Som de flesta som bott här redan vet hade jag en av mina svåraste stunder här i lördags (mer än så behöver jag inte säga). Det var ni som gjorde att jag tog mig i kragen igen. Ni gjorde att jag kunde gå rakt ut i salongen och skratta så jag fick ont i magen åt Olof som hällde snaps och ölkorv över hela baren. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska utrycka det jag egentligen vill få ur mig.. Jag vill nog bara tacka för att när jag kommer hit vet jag att jag är bland människor som verkligen bryr sig om hur jag mår. Man får tycka och känna, även om man i nästa stund ligger på golvet av skratt för någonting helt annat. Än en gång tack för att ni gör Tre Kronor till den underbara plats det faktiskt är.

Cecilia

Briggens levande julkalender - lucka 15

2009-12-16T10:20:00.000+01:00

Igår var en såndär dag då alla kände sig lite smått trötta och sega och ingen kände sig direkt manad till att ta itu med luckan. Lina, vår underbara intendent, tog sig an uppgiften och bestämde sig för att leka lite präst. Hon inledde sitt pass med att säga "förlåt" och efter det läste vi upp lite böner. De kommer hjälpa oss mycket i framtiden. Nu vet vi vilka böner vi ska använda i olika situationer. Tack Lina för bibelskolan.

Prästen själv.

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 14

2009-12-15T16:44:00.000+01:00

Maja och Lina hade hand om lucka 14. Vi fick strikta order om att ta på oss varmt och komma akteröver. Där stod två fina flickor och såg glada ut med massa ljus i händerna. Alla fick ta varsitt och ställa sig på sidorna om ratten.

Maja delar ut ljus.

Sen delade Maja ut en dikt där alla skulle läsa ett stycke var.

Det lät fint. Och ännu finare lät det när vi läste den i fören där det stod en heliumtub man kunde ha väldigt kul med.

Dikten tänkte jag bjuda på. Dessvärre fattas en eller två rader då jag inte fick tag på de lapparna. Men here you go:

Midvinternattens köld är hård

Stjärnorna gnistra och flamma

Allan sova i enslig gård

Så även Allans mamma

Snön lyser vit på briggen

Där står Allan med ciggen

Månen vandra sin tysta ban

Snön lyser vit på röjel och bram

Snön lyser vit på taken

Endast Allan är naken

Står där så stolt vid kajutadörrn

Stolt mot den vita nocken

Tittar som många vintrar förr

Upp mot den satta focken

Tittar mot riggen på Cissi och Emma

Vrålar en order med sin djupa stämma

Grubblar fast ej det lär båta

Över en underlig gåta

Tyst är vinden och havet all

Livet därute är fruset

Blott från fjärran av forsens fall

Höres helt sakta bruset

*Text saknas*

Undrar varthän vi ska fara

Vi skålar för Allan den rara

Det här är vår kapten Allan. Han tycker om att leka tomte.

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 13

2009-12-15T16:12:00.000+01:00

Sankta Lucia
ljusklara hägring
sprid i vår vinternatt
glans av din fägring

Lucka 13 skulle ha sett lite annorlunda ut än den gjorde. Vi hade planerat att lussa och mysa och allt det där. Dessvärre kan man inte bara avbryta jobbet sådär mitt i. Det slutade med att två glada middagsgäster ombord sjöng en svensk snapsvisa och från detta har jag inga bilder eftersom det var helt oförberett.

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 12

2009-12-15T16:05:00.000+01:00

Den 12:e december lade vi över luckansvaret på våra mycket trevliga gäster Pär och Staffan. Eftersom Pär är meteorolog blev det en liten väderlucka.

Pär berättade att om det inte blir kallt så lägger sig inte isen och lägger sig inte isen blir det inte kallt och om det inte blir kallt lägger sig inte isen och om isen inte lägger sig blir det inte kallt. Ungefär så fungerar det.

Staffan sjöng en sång han själv skrivit en gång då han inte fick åka skridskor mellan Uppsala och Stockholm.

Sen bjöd han på en franskinspirerad låt.

Det var nära att vi inte överlevde gapskratten som bubblade upp ur våra magar.

Tack ni fina gäster!

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 11

2009-12-15T15:50:00.000+01:00

Lucka 11 hade ingen titel, men den var inte sämre för det. Snarare tvärtom.

Olof och Lina hade satt upp en show. Och då snackar vi verkligen S-H-O-W.

Vi drog undan draperiet till salongen och möttes av en liten, liten man som stod på bardisken. Han var så liten att man nästan behövde använda förstoringsglas. Skämt åsido. Där stod i alla fall Olofs mini me och bjöd på ölkorv och snaps. Behöver jag säga något mer än att vi var tvungna att anstränga oss för att inte skrika av skratt?

Hahahaha. Tusen tack för en glad kväll.

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 10

2009-12-15T15:35:00.001+01:00

Den 10:e december höll Amanda i luckan. Men vad var det som var så speciellt med den dagen egentligen? Först blev vi förtvivlade för att vi kanske hade totalmissat att Amanda fyllde år, men sen gick det upp för oss att det var ju Nobelfesten denna dag!

Vi öppnade dörren till Skansen och där inne satt Amanda på trappan fullt redo för att hålla i en Nobelfrågesport. Vem hade mest koll?

Och vinnaren var...

...dumdidum...

...lala...

...tjohoho...

*trrrrrrrumvirvel*

LINA!!!!

Grattis du fina. Kunskapens äpple blev ditt.

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 9

2009-12-15T15:28:00.000+01:00

Hej alla kära.

Först och främst vill jag börja med att be om ursäkt för oerhört gles bloggning de senaste dagarna. Det har råkat bli någon konstig miss. Lyckligtvis har det ändå varit liv i luckorna. Jag har äntligen tagit mig i kragen och ska nu producera x antal blogginlägg. Så hang in there.

Lucka 9 arrangerades av våra tre pojkar Mattias, John och Tobbe. Den var Sune-inspirerad.

John och Mattias.

Kokosbollar.

Woho, mummelimumma. Tack för delikata små saker.

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 8

2009-12-08T21:14:00.002+01:00

En av de mest underbara sakerna med att leva ombord på Briggen Tre Kronor måste vara förmågan att kombinera nytta med nöje. Ett bra exempel på detta hittade vi i dagens lucka i kalendern...

Efter middagen hade nämligen Maja, Lina och Emma lagt beslag på salongen för vissa förberedelser. Då det var dags för oss övriga att öppna luckan väntade ett helt skådespel av "Mössens arbetssång" i Disneys Askungen. Mitt i rummet satt en smått sorgsen Emma och öppnade med den klassiska repliken "Vad vore en konferens på briggen?" I samma ögonblick sattes högtalarna igång på hög volym och mössen började sjunga. Lina och Maja kryper då fram från bardisken med hela arbetsmusmunderingar i form av pälsmössor, svansar, ansiktsmålningar och förkläden.

Efter en stund visas Emma återigen, då iklädd vår nya uniform som vi ska ha under konferensen.

Ett bord avtäcktes och där låg våra nya tröjor och en hög briggenloggor. Vi alla förstod vad som var på gång. Under hela resan har det pratats om att vi behöver sy på dessa loggor och nu var det dags.. Efter alla dessa mysiga fikaluckor fick denna lite blandade reaktioner. Resultatet blev i alla fall att den kvinnliga delen av besättningen satt kvar för en pysselstund, medan (delar av) den manliga halvan gick och köpte glass.

Våra fina små arbetsmöss.

Maja.

Lina.

Nu är märkena fästade och vi har återigen haft en trevlig kväll. Kan det bli bättre?

/Cissi

Briggens levande julkalender - lucka 7

2009-12-08T18:41:00.000+01:00

Hej och förlåt för lite sen luckbloggning. Igår hade vår kapten, Ib, lucka nummer 7 i sina händer. Eller kanske det var Luka som lives on the second floor från Suzanne Vegas gamla dänga vi var och hälsade på. Jag menar, kajutan är ju på plan 2. Och lucka stavas ju med ck och inte k...

Hur som helst. Vi öppnade dörren till kajutan och stegade in. Det syntes att Ib hade tänkt så det knakat.

I en korg på navigationsbordet låg vita strutar med hemgjorda brända mandlar. Så fint, så fint.

På varje strut stod det något i stil med "Den bästa", "Den kittliga", "Den söta" o.s.v. En strut till alla. Tanken var att vi skulle ta den vi trodde om oss själva eller den vi trodde att Ib skrivit till oss.

Titta vad fint Ib fixat en seglingsväg. God jul!

Sen fikade vi lite i rött ljus.

Underengen satt på toaletten i kajutan. Han fick struten den stod "Den fule" på.

När vi fikat klart gick vi alla ned i salongen och lekte.

Nä, nu måste jag gå för nu ska jag förbereda lucka 8 med Maja och Lina!!
TJO!

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 6

2009-12-06T20:42:00.003+01:00

Dagens lucka anordnades av självaste båtsman. Efter lång väntan och mycket spring ut och in i byssan fick vi alla inta hytt ett.

Än en gång väntade Underengen i en av sängarna, men den här gången i lite annan form.

Enligt texten väntade oss någonting som är speciellt med just 6e December. Med en finsk båtsman vet vi att det är Finlands självständighetsdag och nu dessutom andra advent. Efter en inte så lång stunds betänketid insåg vi att detta var gestaltat i maskinrummet. Så dagens resa fortsatte...

Med Finlands nationalsång ljudande i bakgrunden och anventsljusstaken vid sidan, väntade oss en mer förkroppsligad Undereng (endast iklädd pälsmössa och Majas rosa bh) i ett av hörnen. Framför honom stod ett helt knäckkalas uppdukat. Så med mycket tuggande tog vi del av kalaset.

John gjorde nu sitt första besök i maskinummet någonsin.

Vår nyanlände ordförande Rolf Wigström och Emma tog del av festligheterna.

Lina jobbade med tuggandet hon med...

Tack båtsman för en trevlig finsk knäckafton!

/Cissi

Briggens levande julkalender - lucka 5

2009-12-05T19:40:00.000+01:00

Idag var det våra kockars (Mattias och Johns) tur att anordna luckan. Vi fick öppna dörren till byssan den här gången.

Och där inne stod två glada och härliga kockar som stekt pannkakor i smyg bara för att göra sina medmänniskor glada som barn på julafton (och det passar väl såhär i juletider?)

John och Mattias.

Pannkakor - behöver jag säga hur gott det var, eller syns det på bilden?

Ha en fin afton, för det ska vi!

Tack och hej, jag är en glad tjej.

/Emma

Bildbomb från Köpenhamnstiden so far. Och so far, so good.

2009-12-05T15:16:00.001+01:00

En liten sammanfattning av stunder som fångats på bilder. Jag börjar bli ovanligt flitig med min kamera.

Cissi posar när vi seglar in i Köpenhamn.

Mattias och Cissi.

Cissi och jag.

Akterdäck.

Robin i sin fina pälsmössa.

Tobbe och Maja är tuffa.

Cissi öppnar första luckan på sin chokladkalender.

Såhär fint bor hon.

Nedan följer bildserie på en exalterad pepparkaksbakande Lina:

Och här kommer jag.

Lite mjölig kanske.

Lina och Cissi.

Min pepparkakstomte. Hans huvud sitter alldeles löst så jag har inte vågat lyfta honom än.

Lina spritsar inför dekoration.

Alla dörrar fick ett hjärta där det stod något. Här är hytt 5.

I baren hängde vi upp pepparkakshjärtan med allas namn. Hej Mattias.

Lina gick lös ordentligt på allt vad hette julpynt. T.o.m. toaletterna fick sig en omgång.

Ströget!

Palatset på Tivoli.

Lina och jag.

Den här var galen. Man hade utsikt över hela Köpenhamn där uppe. Högre än röjeln!

Tivolis läskigaste attraktion, Vertigo.

Jaja. Mer bilder kommer när det finns.

Ha det fint, hej så länge!
/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 4

2009-12-05T14:26:00.002+01:00

Igår öppnades lucka 4. Denna gång var det inte bakom en dörr överraskningen fanns. Vi fick äran att dra undan ett draperi och allt organiserades av Cissi och Amanda. Den fjärde luckan var en morgonlucka och mycket trivsam att vakna upp till.

Någon gissade på Viktoria och Daniel, men det var nog inte så troligt att vi skulle ha några kungligheter ombord sådär på morgonkvisten bara för att överraska oss. Jag menar, vem skulle kunna toppa den luckan sen?

Inne i salongen väntade risgrynsgröt och pyntad julgran på oss! Woho! Det var godaste frukosten på länge. Men vilka skulle få mandlarna..?

Fina, fina, söta, lilla gran.

Kolla bara hur glad Lina blev!

Ib fick båda mandlarna förresten. Vi sa att han fick välja vem han ville gifta sig med. Han funderar än.

Lucka 5 ska öppnas senare idag och nu är det Mattias tur. Jag gissar på nåt med mat. Han är ju trots allt kock.

/Emma

2009-12-05T10:12:00.002+01:00

Här i Köpenhamn är allting bra! Eftersom klimatmötet inte börjar förrän i nästa vecka har vi ägnat de senaste dagarna åt att göra lite nödvändiga sysslor ombord. En dag städade vi skansen, diskrummet och duschrummet, Emma satte upp en klocka och Cissi och Maja målade om borden. Igår och i förrgår ägnade vi oss åt att skrubba hela båtens utsida för att den ska se snygg ut när konferensen kommer igång. I förrgår bakades det också tio tusen pepparkakor. Emma, Lina och Cissi höll på hela eftermiddagen men tillslut var de så trötta på allt vad pepparkakor hette att Maja fick komma och göra sista rycket. Men nu har vi en enorm skål fylld till bredden! Dessutom bakade de hjärtan som de skrev allas namn på med kristyr och som nu hänger ovanför baren i röda sidenband. Dörrarna till toaletterna, duschen, skansen och hytterna har också fått hjärtan uppsatta. Vi har också skaffat en gran! Så nu börjar det bli riktigt julmysigt här ombord. Inte undra på det med julfantasterna Lina och Emma ombord!

Maja och jag

Cissi

Igår var det dags för oss andra att också bli lite julinspirerade. Vi gick nämligen på Tivoli där det var stor julmarknad. Det var jättemysigt med tusen ljus i alla träd och massa små stånd som det luktade glögg och pepparkakor ifrån. De hade också några attraktioner öppna. Knäpp som jag är var jag ju tvungen att prova den värsta och fick med mig Emma på det. Den hette Vertigo och gick ut på att man satt fyra personer i ett flygplan som snurrade i en stor cirkel jättefort samtidigt som den snurrade runt sin egen axel. Stackars Emma skrek hela vägen förutom när de satte på turbon för då gick det så fort att man liksom inte kunde skrika. Själv njöt jag för fullt av resan och kittlet i magen!

Nu är det dags för mig att avsluta. Måste gå ut på däck och hjälpa till lite. Idag ska riggen sträckas.

Vi hörs!
Amanda

Besök oss i Köpenhamn

2009-12-03T20:13:00.000+01:00

Vi har paradplats framför Hotel Admiral, kajen heter Amaliehaven, vår lilla bassäng heter Kvæsthusgraven.
Det är en kort promenad från Kongens Nytorv (Metro linje 1) via julmarknaden i Nyhavn.
Kommer du från Rådustorvet tar du buss 29 - som har ändhållpats strax bortom bogsprötet.

Foto Per Björkdahl

Fartygstelefoner +45 53 91 93 38 och +45 53 92 65 56

Briggens levande julkalender - lucka 3

2009-12-03T20:11:00.008+01:00

Idag var det Björn som fick äran att ha hand om den spektakulära adventskalendern.

När vi öppnade dörren skrek alla till av skräck. Där inne låg vår skeppsmaskot Underengen uppfläkt och poserade. I sin famn hade han ett brev - ett meddelande till oss.

Tobbe tog hand om högläsningen och misstankarna dök direkt upp. Lina antog att Björn nu satt i salongen och pimplade öl. Men icke. Vi fortsatte vår skattjakt inne i Skansen och Amanda tjöt till när hon hörde ett apvrål. Ur en vrå hoppade Banarnes lookalike aka Björn fram med en banan i munnen och en blå ukulele i händerna. På en sekund förvandlades Skansen till en djungel och vad som en gång varit en björn blev en apa. Vi fick en rejäl föreställning där "Apans sång" ur Djungelboken framfördes. Det var så fint så vi grät. Av skratt.

Tack Björn! Eller ska vi säga Apan?

/Emma och Cissi

(Ber om ursäkt för att det är urstökigt med bilderna, men blogspot tycks inte vilja samarbeta.)

Önskas: en bättre värld. Inte för varm och gärna m balkong. Alla förslag beaktas.

2009-12-02T23:23:00.003+01:00

Vi har seglat briggen till Köpenhamn. Med oss har vi drömmar och förhoppningar från många människor om en bättre värld. Just det, en bättre värld, varken mer eller mindre. En lite svalare plats med potential till överlevnad för kommande generationer. En värld som inte svämmar över, torkar ut hela kontinenter eller skapar kaos i den ekologiska balansen.

Jag har haft förmånen att segla tillsammans med delar av "den kommande" generationen, dvs unga människor som har ett starkt engagemang för miljön och Östersjöns väl. Det är inspirerande och upplyftande. Vi 40-talister som bidragit till att världen ser ut som den gör måste lyssna mer och stödja alla ansträngningar att rätta till det som behövs. Det är inte för sent att göra något. För det finns ingen plan B, som någon sa.

Miljön är en hjärtesak för oss som seglar briggen Tre kronor. Seglingen och sjömanskapet är en annan. Att göra sitt jobb och lita till varandra är grunden för ett happy ship. Briggen, besättningen och alla frivilliga inom administration, kundarrangemang, trycksaker, massmediakontakter osv gör ett jättejobb. Drivkraften tycks komma ur glädjen att hålla igång ett viktigt projekt med ett långsiktigt mål som alla kan känna sig delaktiga i.

Ibland finns det anledning att stanna upp ett ögonblick, dunka varandra i ryggen, se vad som gjorts och säga - bra gjort! Precis vad vår kapten sa till besättningen igår kväll när vi förtöjt vid kaj.

Seglingen till Köpenhamn går mot sitt slut

Ni som är kvar ombord under toppmötet kan vara stolta. Genom att segla ner briggen till Köpenhamn har ni skapat just det symbolvärde som alla konferenser behöver. Världens ledare älskar att tala om vikten av att styra rätt kurs, att inte gå på grund och att ro uppgiften i hamn. Briggen symbolisera detta, hon ligger på rätt plats vid rätt tillfälle. Tony Blair och gänget ser redan fram emot ett "photo opportunity" vid Tre kronors roder. Hoppas Korhan hinner virka en ny pinnmuff i Union Jack's färger till dess! Och kanske Kinas, Rysslands och USAs färger också. Miraklens tid är inte över.
Lycka till med allt i Köpenhamn. Tack kapten. Tack Lina och alla ombord.
Seglarhälsningar
Claes Ander, jungman

Briggens levande julkalender - lucka 2

2009-12-02T21:38:00.001+01:00

Lucka 2 styrdes upp av Maja och Anton. Det var en upplevelse...

...och dessutom lite emot principerna då vi inte borde ha levande ljus ombord.

Men det var supermysigt och vi satt hela gänget inklämda i hytt 1 och avnjöt delikat mörk choklad samt kaffe i världsklass. Trångt och fint.

Lina, jag och Mattias. Och en liten skymt av Tobbe och Cissi.

Per langar posen.

Maja är fin hon.

Två glada: Mattias och Amanda.

Det var luckan för idag! Vem styr imorgon?

Det återstår att se.

Take care så hörs vi igen,

/Emma

Briggens levande julkalender - lucka 1

2009-12-02T21:21:00.001+01:00

Lina är en såndär extrem julfantast (Linas anm: och Emma är inte ett dugg bättre/sämre) som gör allt för att få julen att bosätta sig i hela själen. Julbockar, glögg, saffran, adventsljusstakar, julstjärnor, granris(!), röda julthékannor - you name it! Allt är införskaffat. Inte nog med detta; briggen har även sin alldeles egna julkalender. Gissa vems idé det var om inte Linas? Men vi gillar det! Den hade premiär igår i hytt 3 som för tillfället används som förråd. Lina och jag var in charge och led brist på idéer precis hela dagen. Men som Triss-reklamen säger: "Plötsligt händer det." Och det var exakt vad det gjorde. I sista minuten.

Resultatet ser ni nedan.

Någon som ser vilken mat vi föreställer? (Ledtråd: Typiskt danskt.)

So long och GOD JUL! /Emma

Ankomst Köpehamn

2009-12-01T15:35:00.000+01:00

Nu seglar vi in i Köpenhamn!

- Magnus Ström, 070-721 12 00

Sista benet!

2009-12-01T12:48:00.000+01:00

Nu stävar vi mot Köpenhamn

- Magnus Ström, 070-721 12 00

Malmö by by, Copenhagen here we come

2009-12-01T10:50:00.001+01:00

Briggen är bunkrad och fejad. Om några timmar lägger vi ut från Krankajen. Dessutom har budkavlelasten utökats med Malmö kommun vilket vi är mycket glada för.

Fotat och bloggat av Per Björkdahl

Julsånger och tung-gung

2009-11-29T15:16:00.001+01:00

Delar av kören gör sig redo för julsångs-passet. Kerstin, Claes och Björn hade borstat tänderna i tid och höll som bäst på med uppsjungningen på akterdäck.

Det sägs att musik förenar, skapar glädje och samhörighet. Här sjungs det hela tiden. Och liras och jammas. Och knätoft, snoa å quick-step. Soldatbrottning och rövkrok som omväxling till långdans (!) midskepps, runt aktre däckshuset och tillbaks. Det är allså inget slut på rytm och doa-sektionens vilda framfart. Orkestern backar upp med gitarr, ukulele, rytmsektion och munspel (bluesen sitter i skotten sedan länge ombord på Tre Kronor).

Paus i repetitionsarbetet. Bullmannen har slagit till.

På väg ner mot Simrishamn övade kören julsånger i lä akterut. Mörkret föll, Stilla natt i stämmor följt av Stjärna från Betlehem och hela repertoaren. Vilket ögonblick, intet öga var torrt, som Maja sakkunnigt sammanfattade det. Det finns tillräckligt många som sjunger och har lite körvana och Kerstin kan alla verser så det låter riktigt skapligt, ibland nästan vackert.

Musik är bra mot regn. Och mot motvind. Ja, nästan mot allt. Troligen är musik underskattat i kampen mot den globala uppvärmningen. Fast, man brukar ju bli rätt varm inombords av bra musik. Fan vet hur det hänger ihop?

Stilla natt, heliga natt. Vinterskeppet går in i mot en glittrande hamnstad. Kristall i luften, stjärnklart.

Swing it, sailing friends. We wish you a Merry Christmas ... lite tidigt kanske men man måste ju öva i tid!

OK, då tar vi den en gång till - ett två tre...

//Claes Ander

Tre Kronor seglar från Simrishamn

2009-11-29T11:44:00.001+01:00

Idag har vi fyllt på i vår kista med budkavlar från Simrishamns Kommun och Kimo Baltic Sea. Nästa stopp på vår färd blir Malmö som vi angör imorgon

- Magnus Ström, 070-721 12 00

Med muffad brigg mot Köpenhamn

2009-11-27T17:22:00.001+01:00

Vintersegling. Bara smaka på ordet... Blötsnö, risk för nedisning och svinkallt fram på hundvakten. Njae, fullt så illa är det inte. Vi är nu inne på fjärde dygnet med briggen och stävar oförtrutet söderut. Rackarns synd bara att vi samtidigt har sydlig kuling, eller nästan i alla fall. Men vinden är ljum som i oktober! E're nå'n uppvärming på G eller?

Efter en frisk bidevindsegling till Gotland, hög kryss till Ölands norra grund och därefter ner till Kalmar har vi gått med järngenuans hjälp mot Utklippan och sedan in i Karlskrona. Törnarna vid rodret underlättas av rattmuffen som Lena skickade med. Måste vara världens enda muffade brigg! Och Korhan som stickat pinnmuffar i Östersjöstaternas flaggfärger därtill. Man blir både varm om fingrarna och glad i själen trots motvinden.

Den stora skillnaden mot segling under normala säsongen, är ljuset – eller snarare frånvaron av detsamma. Några timmar mitt på dagen är det OK. Men solen går ner vid 3-tiden och sedan känner man sig fram över däck. För att inte tala om kombinationen jobba i riggen under mörker och mycket gung-gung...
Jag passar på att plåta så mycket det går. Mörkret skapar dramatik i bilderna. Och fartkänslan växer när ljuset försvinner. Månen blir vackrare bakom jagande skyar. Den har gått ner som en halv kopparfärgad kastrull några kvällar. Tjusigt värre och ganska spännande.
Vakterna rullar på som vanligt.

Stämningen är god, maten såå bra, briggen är ett happy ship.

Nu seglar vi mot Karlshamn med allt utom bram, röjlar och jagare uppe. Fin gång men lite för lite vind plötsligt. Det här är kontrasternas segling.
//Claes Ander

In mot karskrona

2009-11-27T16:12:00.001+01:00

Just nu seglar vi in mot Karlskrona

- Magnus Ström, 070-721 12 00

Till kaj i Karlskrona!

2009-11-26T23:06:00.000+01:00

Vi har nu kommit till Karlskrona och knutit fast i Marinmuseums kaj, riktigt trevligt med Galjonsfigurer utanför dörren..

Resan hit har varit full av upplevelser och avbrutits för god nattsömn i Nynäshamn och Kalmar. Idag har vi gått med nosen rakt emot vind för motor, men har ändå trivts. Eftermiddagens guldkant stod Anton och Lina för - Anton bakade bullar och Lina snurrade ihop varm choklad och vispad grädde. Nåt som de flesta gör vilken solig sommardag som helst - men våra hjältar gjorde det i en kuling vid Ölands Södra udde!

Jag har forsatt treva mig fram med kameran, som ni kan se i videosnutten här..

Journalister och rena underkläder

2009-11-25T14:26:00.000+01:00

Mot Köpenhamn!
Årets resa började med ombordlastning av mat, presskonferens i Kolskjulet och en skön seglats mot Waxholm med 25 journalister ombord! hoppas vi syns i media med. Våra Tall Ships' Races ambassadörer Tobbe, Maja & Amanda gladdes stort åt Tryggves leverans av förlorat bagage från Arlanda - däribland en stor silverpokal som är vårt vandringspris för bästa nykomling i Tall Sips' Races!

Magnus Ström

Äntligen på väg

2009-11-25T10:38:00.000+01:00

Strax efter att briggens sommarsäsong tog sin ända, började arbetet och förberedelserna inför seglingen och vistelsen i Köpenhamn. Jag och Robin har varit kvar ombord större delen av hösten och donat. Det har målats, skruvats, sågats, fixats rigg, provats kläder, handlats och en hel massa annat. Lena, Korhan, Rebecca, Ove, Jan och en massa folk har gjort ett jättejobb. Besättningen var på plats på söndagkvällen då vi åter fick uppleva Mattias Boeuf Bourgignon samt lyssna till Hans Gunnars lektion i smittohistoria, hygien och influensa. Vid närmare eftertanke verkar det inte klokt att åka till Köpenhamn överhuvudtaget. Drar vi inte på oss något hos nån tatuerare eller några galanta damer/herrar i hamnkvarteren så blir vi sjuka av maten. Om vi kommer ihåg att hosta i armhålan och inte rakar oss i armvecken kan det gå vägen.

Efter månader av förberedelser är vi då alltså på väg. Med oss har vi vår budkavle och sju fantastiska passagerare, bland annat direktör Flinck och vår nye VD Göran. En annan entusiast är Seglerskan Shukra som på lördagen inte hade en aning om att Tre kronor existerade, men som infann sig på måndagen med varma kläder och massor av energi, redo att ge sig ut i vinterstormarna. Några riktiga vinterstormar har vi dock inte upplevt än. Vädret är än så länge ganska milt får man väl säga. Vi har haft två dagar med fantastisk segling. Tisdagkvällen var härlig med vind, stjärnor, månljus, varma kläder och stor uppslutning på däck. Vi har just lämnat Visby och regnet har visst börja ösa ner. Det hör jag på ploppet i hinken i baren där jag sitter nu. Dags att dra på sig en jacka och gå upp och hoppa i vattenpölarna på däck.

Lina