Med muffad brigg mot Köpenhamn

Vintersegling. Bara smaka på ordet... Blötsnö, risk för nedisning och svinkallt fram på hundvakten. Njae, fullt så illa är det inte. Vi är nu inne på fjärde dygnet med briggen och stävar oförtrutet söderut. Rackarns synd bara att vi samtidigt har sydlig kuling, eller nästan i alla fall. Men vinden är ljum som i oktober! E're nå'n uppvärming på G eller?

Efter en frisk bidevindsegling till Gotland, hög kryss till Ölands norra grund och därefter ner till Kalmar har vi gått med järngenuans hjälp mot Utklippan och sedan in i Karlskrona. Törnarna vid rodret underlättas av rattmuffen som Lena skickade med. Måste vara världens enda muffade brigg! Och Korhan som stickat pinnmuffar i Östersjöstaternas flaggfärger därtill. Man blir både varm om fingrarna och glad i själen trots motvinden.

Den stora skillnaden mot segling under normala säsongen, är ljuset – eller snarare frånvaron av detsamma. Några timmar mitt på dagen är det OK. Men solen går ner vid 3-tiden och sedan känner man sig fram över däck. För att inte tala om kombinationen jobba i riggen under mörker och mycket gung-gung...
Jag passar på att plåta så mycket det går. Mörkret skapar dramatik i bilderna. Och fartkänslan växer när ljuset försvinner. Månen blir vackrare bakom jagande skyar. Den har gått ner som en halv kopparfärgad kastrull några kvällar. Tjusigt värre och ganska spännande.
Vakterna rullar på som vanligt.

Stämningen är god, maten såå bra, briggen är ett happy ship.

Nu seglar vi mot Karlshamn med allt utom bram, röjlar och jagare uppe. Fin gång men lite för lite vind plötsligt. Det här är kontrasternas segling.
//Claes Ander