Tack för denna gång!

Nu är det dags att gå. Om en timme går mitt tåg tillbaka till bästkusten (!) och sen bussen vidare ut till Tjörn. Där ska jag fira jul och ha det mysigt med familj och vänner. Men samtidigt är det just det jag lämnar här, familj och vänner. När man har varit ihop så länge och så tätt som vi har varit i nu så är det svårt att betrakta er alla som något annat. Jag tänkte inte bli sentimental, det har Emma och Cissi redan varit. Men jag vill i alla fall tacka alla en sista gång. Jag är väldigt glad för att jag har kommit hit och fått lära känna er alla. Det har varit en jätterolig resa med många skratt och upptåg. Kilona på vågen må ha blivit fler efter denna tiden, men samtidigt har ryggsäcken med ångest blivit betydligt lättare. Så det går på ett ut!

Jag är också jätteglad över den fina seglingen jag har varit med om här. Det är kul när man är på en båt där folket verkligen vill segla, där man trimmar och anstränger sig. Inte bara hänger upp trasorna och sen låter dem hänga där. Tack för det också!

Ha en bra jul nu allihop så ses vi en annan gång! Som den gamla skådespelaren George Sanders så fint har uttryckt det "Ett farväl är nödvändigt innan vi kan mötas igen, och mötas igen, efter en stund eller en livstid är speciellt för dem som är vänner".
Kram

Amanda

Äntligen hemma!

Efter några coola dygn till sjöss kom Tre Kronor af Stockholm äntligen hem till Kastellholmen där en liten mottagningskommité mötte upp.

Efter förtöjningen höll vår vd Göran ett välkomstal för den något trötta och slitna, men mycket nöjda besättningen. Vårt uppdrag har stärkt varumärket och våra samarbetspartners är mycket nöjda!

Göran passade också på att tacka av vår skickliga och omtyckta skeppstimmerman Lena Orring som lagt 9 år av sitt yrkesliv på att bygga briggen och senast bland annat ett antal fina elementskydd till Kolskjulet.

Nu var det änligen dags för lucköppning!

 Medan jag som bäst stod och funderade över exponeringskompensation och andra kamerainställningar ropade Lina mitt namn. Per, du får öppna luckan! Jag blev totalt konfys. Ojdå... På resan ner hade vi ju en rebus knuten till luckan. vad är detta? 21-24, kan det vara antalet naglar till fockmasten? Nej för 17 det var ju vad som doldes bakom...

 Tobbe hade hintat Sture om att han längtade efter ost. Och ost blev det, ett helt bord med ost.

Nu får fartyg och besättning välkommen vila till avrustningen börjar efter nyår. Då blir det mer coolt jobb med att få in seglen på vinden, ta hand om löpande riggen och täcka fartyget. Många villiga händer behövs!

God Jul och Gott Nytt År!

önskar jungman Per

Ett glittrande mörker

Stjärnor glittrar på himlen, marelden glimmar i vattnet och snön lyser vit på däck. Det låter som en saga - och stundtals är jag benägen att hålla med. Innan vi lämnade Köpenhamn målades det upp något slags skräckscenario kring den här resan. Jag såg då framför mig ett liv i ständig kyla, mörker och en sjögång utan dess like, så alla bokstavligt talat skulle ligga däckade största delen av dygnet. Lika bra att förvänta sig det värsta. Visst, vi tar oss fram över Östersjön med 18h utan solljus per dygn. Det lilla ljussken som kommer ut från däckshuset täcks snabbt igen av stormluckor. Men efter en stund, då ögonen vant sig, tar sagan vid och nya ljuskällor upptäcks hela tiden. Det här är en upplevelse att minnas - och då som någonting otroligt vackert.

Nu har jag gått vakt i fyra timmar. Hans-Gunnar har berättat för mig om (nästan) varenda stjärnbild och Tobbe och Allan har i sin tur dragit sjöfartsteori med avslutande geografilektion. Som final end byggde vi en snölykta på kajutataket åt nästkommande yrvakna vakt. (bild på lyktan kommer när jag och internetuppkoppingen blir lite bättre kompisar...)

Kvällen har varit lyckad, trots bristen på uppsatta segel. Nu är god tid att sova inför nästa pass klockan åtta. God natt och god vakt. /Cissi

Briggens levande julkalender- lucka 20

Tjugonde december. Fjärde advent. Fyra dagar innan julafton. Vad man än väljer att kalla denna dagen så vittnar namnet om den nära förestående julen. Därför tyckte vi tjejer att det var dags att ta tag i det här med julstämningen ombord. Sen julfantasterna Lina och Emma gav sig av har det juligaste vi har kunnat åstadkomma varit lite julmust och pepparkakor emellanåt. Men idag var det vårt uppdrag att sprida julen på båten!

Dagens lucka hade vi i anslutning till vaktavlösningen klockan fyra, då tolv-fyra vakten var lagom djupfrysta. Vi hade bakat mjuk pepparkaka och värmt glögg. Dessutom tände vi adventsljusstaken som vi, sjungandes Gläns över sjö och strand trestämmigt, bar bak till aktern ihop med fikat. Eftersom solen går ner någon gång runt halv fyra var det redan mörkt när luckan utfördes. Detta gjorde det hela ännu mer stämningsfullt. Sedan stod vi alla där tätt ihop och drack glögg och mös och kände att bättre julkänsla än så här kan man nog inte få. Snön som yr, kylan som biter i kinderna, omgiven av vänner. Samtidigt slipper man all julstress som landlivet medför. Nä, vi är nog ganska nöjda med livet och julstämningen så som den är här ombord!

Adventsljusstaken placerad på däck

Maja häller upp glögg

David, Anton och Robin njuter av den varma glöggen i kylan

Hoppas allt är bra därhemma! För oss går det bra, vi tar oss fram med ca sex knop mot Stockholm. Förhoppningsvis är vi framme någon gång under morgondagen.

Glad fjärde advent!

/ Amanda

Brr...

Hur trevligt är det inte, just då när man satt seglen, trimmat in dem för vind och städat däcket. Tamparna hänger i sina kvajlar och vinden trycker för fullt i seglen och livet känns sådär bra som det bara blir just då.

Och likt Tomten börjar man grubbla över underlig gåta. Är det verkligen helt okej att tycka om att segla i December?

Idag är det den 19 december. Två dagar innan vintersolståndet, således trevar vi 18h i mörker. Ett ihållande yvigt snöfall bäddar in allt ombord och gör livet surt för rorsman och utkik. Temperaturen har så sakteliga krupit ner mot sina modiga -5°C, och en bitande sydost skär in enda till märgen. Men vad gör det?

Så svaret på frågan är ja, det är helt klart okej. Även om man gärna framställer det som ren och skär plåga, så tycker vi nog alla att det är lite roligt, och jäkligt häftigt. Coolare segling än det här blir det inte..

 

God Jul önskar, sistaste-siste-styrman Stenros.

Briggens levande julkalender- lucka 19

Den nittonde luckan i Briggens levande julkalender höll Janne och Björn i. Eftersom vi seglar nu och det alltid är någon på vakt fick vi köra luckan i anslutning till middagen, då alla är vakna.

Luckan började som vanligt med lappen, som denna gången sade oss att vi skulle ut på skattjakt.

En febril aktivitet utbröt när alla ville vara först att hitta luckan där skatten var gömd. Men efter en kvarts resultatlöst letande började tålamodet tryta på dem som var klädda för att vara på däck. Svetten lackade och det hördes allt fler irriterade röster. Tillslut fick Janne och Björn komma med en ledtråd som lydde "Luckan är vertikal." Då kunde vi utesluta alla durkluckor. Tillslut hörde man Majas förtjusta utrop ifrån tvättrummet. Där mellan handdukarna hade hon hittat skatten! En ask djungeldjur i choklad. Nöjda med dagens lucka fick alla sedan ett djur att smaska på. Själv valde jag en flodhäst.
Här kommer lite bilder:

Maja letar under durkarna efter skatten

Men hittade den tillslut mellan handdukarna i tvättrummet

Skatten!

Nöjd Maja med djungeldjuren!

Det var allt från dagens lucka! Vi hörs imorgon!

/Amanda

Briggens levande julkalender- lucka 18

Hej!

Förlåt för att jag ligger lite efter med bloggandet. Börjar förstå varför Emma klagade lite över det mot slutet!  Det tar en massa tid som man inte alltid har. Men nu kommer i alla fall LUCKA NUMMER 18!!!

Det var jättespännande igår när vi efter middagen skulle få dagens lucka. Robin och Hans-Gunnar skulle hålla i den och de hade försvunnit iväg redan efter lunch och kom inte hem förrän vid sex! Allt för att förbereda luckan. Därav kan ni förstå att förväntningarna var skyhöga!

Luckan började med en presentation av den expedition som Robin och Hans-Gunnar hade gjort under dagen. Syftet med expeditionen var att ta reda på Falsterbos historia. Presentationen var mycket pedagogisk och tog upp hela händelseförloppet från 1300-talet då pesten bröt ut i Europa och hur Bo och hans fru Mona hade tagit sig i en båt från den danska ön Falster till Skåne för att slippa smittan. Bo från Falster blev kallad FalsterBo och fick till slut ge namn åt hela trakten där han bodde. Robin och Hans-Gunnar berättade sedan om Falsismen som var en ideologi som blommade här under andra världskriget och visade bilder på tångvallarna som byggdes kring stränderna för att skydda samhället. Presentationen var ganska lång, mycket intressant, men man ska nog passa sig för att tro för mycket på vad de sa. Historien var nog skarvad lite här och var.

Sist i presentationen konstaterade de att vi nu befann oss i de lägsta och varmaste delarna av Sverige. Därför tyckte de att vi skulle ta oss till de lägsta och varmaste delarna av båten också. "Maskin!" utropade vi i kör och sprang iväg. Där möttes vi av det här:

"Där finns en maskin, möjligen en båtsman, kanske Cissi i kabelstegarna men inte så mycket mer. Fartyget försöker ta sig tillbaka till Sveriges centrum där allt började. Ni borde ta er tillbaka till fartygets centrum, där det här började. // Lucka 18 eller vad det nu är för datum"

Lite trumpna och i samlad tropp tog vi oss alltså tillbaka till salongen där en äkta skånsk specialitet väntade på oss. En spettekaka!!!

Sedan satt vi tillsammans och knaprade spettekaka och konstaterade att det inte var så särskilt gott. Det slapp till och med ur Allan ett "Stackars skåningar!" Men det var en rolig lucka i alla fall och nu är vi alla experter på Skånes kultur och historia!
/Amanda